Inte sällan är bilden entydig - preppers ser ett (snart) hot mot civilisationen (av närmast apokalyptiska proportioner) och är i princip ständigt "rädda". Rädda att ekonomin ska sluta att fungera. Rädda att bli uppätna av zombies, rädda att få en stor intergalaktisk sten i huvudet (eller andra vitala kroppsdelar, rädda för klimatförändringar, nya världskrig eller andra väldigt dramatiska och katastrofala förändringar i vår omvärld.
Deras sätt att agera ter sig i ljuset av just de händelserna, som inte på något sätt rent statistiskt kan kalkyleras till "rimliga" som "lite excentriska", udda, eller högst troligt (om texten är skriven av någon med ungefär samma - begränsade - vokabulär som jag) "vrickade".
Så man pekar finger. Skrattar åt dumheterna. Inte sällan hånar.
Och jag kan förstå det.
Många "preppers" bjuder helt enkelt inte in till förståelse inför deras motiv. Deras motiv blir i sin tur i bästa fall "luddiga" eller utifall att riskanalysen varit orimlig - helt befängda. Preppers är ofta vrickade nötter (som tror att t.ex. zombieanfall är inte bara möjliga utan agerar som att de troligen är nära förestående).
Och jag kan hålla med.
Samtidigt uppger t.ex. MSB (myndigheten för sammhällsskydd och beredskap) att beredskapen för att klara enklare hot mot samhällsstrukturer i stort - (snöoväder, storm, strömavbrott, överlastning i telenätet, etc. och hur det slår mot olika organisationer som sjukvård, polis, Räddningsverket, elbolag, telefonoperatörer etc.) är som bäst "minimal" och högst troligt (i princip i alla storstäder) nästintill "obefintlig".
Visst - linjen mellan "förberedd" och "vrickad" är hårfin, suddig och inte särdeles väl definierad. Men jag försöker att oftare befinna mig i "tänk efter före"-spåret än "tänk om..."- spåret. Och det är här jag tror att pudels kärna, så att säga, ligger: att vara inte "rädd" för att något helt orimligt katastroftillstånd ska inträffa som jag ska överleva i sviterna av, utan att vara "förberedd" för vardagens risker. Att vara medveten om att "shit happens" och veta hur jag kan hantera det.
Enkla åtgärder som att ha införskaffat en liten brandsläckare till hemmet. Att ha friluftskök och några portioner frystorkat lätt tillgängligt. Att ha en rimlig förbandskudde iordningställd (och med mig) i packningen. Att ha vattenreningsmöjligheter, för att ha tillgång till rent vatten även om vattentrycket i kranarna skulle ge upp. Att ha en lampa med mig om det är mörkt. Enkla, billiga grejer. Och en tanke om att jag faktiskt kan och vill kunna hantera det själv. Utan att belasta samhället.
Att inte vilja vara rädd - utan vilja vara "förberedd".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar