Några skäl till att jag är lite avvaktande att berätta att jag är prepper

Varning: Nedanstående inlägg skrev jag de första utkasten på efter att på en mängd Internetforum för "svenska survivalister" och "svenska preppers" ställt ett antal frågor av typen - "hörni - vad tycker ni om det här med att bära militärklkäder, egentligen? Är det verkligen en så god idé?" I samtliga forum blev det här tämligen snabbt väldigt väldebatterade ämnen - eller snarare: trådarna växte fort och med många inlägg. Av dessa inlägg brukade ungefär en procent hålla med mig, några få tycka att jag var "dum i huvudet" alternativt "naiv" och resten ungefär svara "det där svarar jag inte på, pga opsäk!" Det här tror jag själv är ett av de största problemen som överlevnadsintresserade och människor som förbereder sig för att höja sin beredskap har att brottas med - imagen av att preppers är tysta, hemlighetsfulla, konspirationsteoretiker och vrickade. Det har fått mig själv att utvärdera min egen syn på mitt eget beredskapsbeteende och min egen motivation till varför jag bloggar om det här.

Jag tror - eller vill i alla fall tro - att den här bloggen, under sina bästa stunder - kan verka folkbildande och informativt. Ge konkreta tips och lägga fram varför mina teorier är som de är. Kan jag dessutom under tiden underhålla läsaren med till exempel roliga formuleringar är det givetvis en bonus. 

Med detta sagt - ursäkta för ett inlägg, nästan i formen av en rant, angående det här med preppers och varför jag har lite svårt att själv identifiera mig med begreppet. (Och jag kommer att fortsättningsvis givetvis också kalla mig prepper, mest för att jag inte har något bättre ord att kalla mig - för egna förslag hänvisar jag till kommentarsfältet).

--

Det finns enligt vissa siffror närmare 50.000 preppers i Sverige. Vissa hävdar många fler. Varför det är svårt att veta exakt har främst att göra med att preppers väldigt sällan är särdeles öppna med att de är preppers. Ens bland andra preppers. Preppers själva hävdar gärna (på något slags hemmasnickrad militär-inspirerad svengelska) att detta handlar om "opsec", eller "opsäk" och att det ytterst beror på att det de håller på med bör hållas hemligt, så att inte andra kan äventyra deras egna förberedelser (genom att t.ex. stjäla deras förråd).

Det här leder - oundvikligen - till att en mängd paranoida nötter sitter och hävdar att just DE minsann har förberett sig för när "skiten slår i fläkten", för att sedan väldigt misstänksamt hålla på att lista ut vad alla andra har gjort för förberedelser samtidigt som INGEN p.g.a. sin egen "opsäk" vågar avslöja något alls, utom på sin actionfilmssvengelska.

Det blir rätt tröttsamt.

Att försöka få information om hur man kan överleva från paranoida människor är ungefär det mest tidsödande man kan hålla på med.

Och ungefär det här är ett av skälen till att jag själv är lite avvaktande att berätta för andra att jag är prepper. Inte av något slags "opsäk", utan att jag helt enkelt tycker att det är rätt töntigt med människor som hela tiden sitter och berättar om hur hemliga de är. Skäl ett är således:  Jag vill helt enkelt inte bli förknippad med dem. Det får mina egna förberedelser (som jag ju åtminstone är såpass öppen med att jag skriver den här bloggen om dem, så att du ska kunna inspireras och själv förbereda dig) att verka på väg av rälsen.

"Jag är inte en av Er", tänker jag, och vägrar således använda ord som "survivalist" eller "prepper" om mig själv, då jag inte vill förknippas med nötter.

Skäl två: Den mediala bilden av preppers är just att de är nötter, domedagsprofeter, inte sällan klädda i combat-chic camouflagemönstrade kläder och gasmask på fritiden, hamstrande vapen, ammunition och fältransoner tills vardagsrummet mest liknar ett mobiliseringsförråd. Det gör att kontakter med media och andra som skulle kunna hjälpa till att i folkbildande syfte sprida information om hur man kan förbereda sig blir bökigt. Man vill helt enkelt inte associeras med prepper-kulturen, även om något slags sunt beteende av att "lagra i ladan för en kall vinter" säkert finns hos en betydligt större del av befolkningen än vad som brukar benämnas som preppers.

Det blir alltså ett hinder på vägen att föra ut budskapet om att förbereda sig och faktiskt - till sist - kontraproduktivt att kalla sig prepper om man gör det bland de människor som skulle kunna vara en informationskanal till andra.

Skäl tre: Då preppers hela tiden utmålas som nötter - och i väldigt hög grad, i sverige, hävdar jag - beter sig som nötter kommer alla exempel på mediakontakter A) skildra nötter och B) dra till sig nötter (som tänker "här är en som tänker precis som jag").

Då jag har väldigt låg toleranströskel för stolliga människor (och t.ex. inte tror att det är en tillfällighet att ungefär samtliga prepperforum i sverige startar ungefär samtidigt - och vid tidpunkten när vi ser de största nedskärningarna i psykiatrin i modern tid) vill jag inte att andra som kallar sig preppers drar sig till mig. Folk kommer alltid - eftersom det faktiskt är en överlevnadsstrategi som använts av människor under all mätbar tid - dra sig till varandra i det fall de tror att de kan slå sig ihop med någon likasinnad (eller tror att de kan vinna andra fördelar av det) för att vidare planera sitt överlevande.

Jag är dock rätt mån om att inte signalera att jag är just "likasinnad" med de människor som faktiskt tycker att medias bild av preppers är något eftersträvansvärt.

Det handlar inte om opsäk. Det handlar om att människor som använder ord som opsäk egentligen är nötter.